Jyllands Bunkrar och vingar

1968 cyklade jag runt på Jylland och blev fascinerad av de tyska bunkrarna från andra världskriget. De låg hotfulla men hjälplösa på strändernas gulvita sanddyner. Dessa väldiga betongkolosser rör på sig genom att den fina sanden blåser bort under dem, och långsamt vandrar de ut i havet eller störtar ner från en sandbank.
De kändes som tecken på att ondskan i världen inte är helt död utan väntar på det ögonblick då den kan komma igen. Vi har sett många exempel på det sedan andra världskriget. Samtidigt är bunkrarnas former vackra trots sin skrämmande funktionalitet och vittnar om en brutal historia.

Samtidigt som jag arbetade med bunkermålningar skapade jag bilder på vingar av en heraldisk karaktär som uttryck för makt. Insekter och leksaker blev också detaljer i en rad av dessa målningar.